”Den högsta nivån är när forskningen får politiskt inflytande”

Jubileumsporträtt. Under Högskolans 40-årsjubileum uppmärksammas några personer som varit betydelsefulla för utveckling av forskning och samverkan. I det här porträttet berättar Natalia Stambulova om sin resa från konståkare till internationell forskningsprofil.

– Jag var den första forskaren i världen som studerade övergången från junior- till seniornivå inom elitidrotten. Det är ett viktigt skifte. De seniora tävlingarna är mycket mer konkurrensutsatta och idrottaren måste ofta förändra sitt träningsupplägg. Jag publicerade min första artikel 1994 och med tiden växte det internationella intresset för ämnet. Nu finns det mycket forskning på området, säger Natalia Stambulova.

Det finns en inbyggd paradox i övergången från junior till senior, förklarar Natalia Stambulova. Nästan alla unga framgångsrika idrottare drömmer om en elitkarriär och tränarnas arbete handlar om att hjälpa så många som möjligt att lyckas. Samtidigt ligger det i sakens natur att bara en minoritet av juniorerna faktiskt blir elit som vuxna. De utgör toppen av en pyramid, och där finns inte rum för fler. Övriga slutar, eller övergår till att ha idrotten som fritidsintresse. Även den övergången kan idrottarna behöva hjälp med.

Mest framgångsrika junioren kan ha svårast övergång

De som faktiskt går vidare genomgår en komplicerad förändring som griper in i alla livets områden. Atletiskt måste de anpassa sig till nya krav, psykologiskt är de i en identitetsbildande period, och psykosocialt är det för många en tid som präglas starkt av både vänskapsrelationer och nya kärleksförhållanden.

– Dessutom måste de så länge de går i skolan navigera en dubbel karriär, och ibland klara en övergång till universitetslivet parallellt med övergången till senioridrott. Det är mycket utmanande.

En överraskande upptäckt som Natalia Stambulova har gjort är att de mest framgångsrika juniorerna ibland har en svårare övergång än de mer medelmåttiga. Skälen är både praktiska och psykologiska. Stjärnorna inom junioridrott hamnar i otakt med sina träningskamrater på grund av sin snabba utveckling, vilket kan vara svårt att hantera för tränaren. Ibland blir lösningen svårare och mer riskabla träningsprogram för de bästa eleverna, med risk för skador och avhopp. Att bli upptäckt tidigt och framlyft som stjärna gör också att ungdomarna upplever höga förväntningar och en stark press. De som inte är i den absoluta toppen får däremot utvecklas i lugn och ro, vilket ibland kan leda till att de lyckas bättre i det långa loppet.

Tipsades om Halmstad

Trots framgångsrik forskning och ett växande internationellt erkännande, kände Natalia Stambulova bara några år in på professuren att karriären började stagnera. Hon skulle inte kunna växa så mycket som hon hoppades om hon stannade i Ryssland, och landets återkommande politiska och ekonomiska kriser bidrog till hennes beslut att söka en position någon annanstans i världen. Av språkskäl tänkte hon i första hand på engelskspråkiga länder, men år 2000 fick hon ett oväntat tips. Högskolan i Halmstad ordnade en konferens i idrottspsykologi där flera av Natalia Stambulovas forskarbekanta deltog, och efteråt hörde några av dem av sig och berättade att där fanns en bra grupp som sökte nya kollegor internationellt.

– ”Sverige?” tänkte jag. ”Jag kan ju inte ett ord svenska.” Men de sa att engelska inte var något problem, så jag sökte en plats som senior lektor och fick den.

Bara ett par år senare fick Natalia Stambulova svensk professorstitel, som första kvinna vid Högskolan i Halmstad.

– Jag vet inte om det spelade så stor roll för mig själv att jag var den första kvinnliga professorn, men jag förstår att det kunde spela roll för andra eftersom det behövdes kvinnliga förebilder. Redan under samma år utsågs två andra kvinnliga professorer, och i dag finns det ju många.

Resultat är till för att spridas

Flytten till Sverige var utmanande på många sätt, men Natalia Stambulova berömmer Högskolan och kollegorna för det stöd som hon fick både professionellt och privat. Världen öppnade sig för henne på ett nytt sätt och de kommande decennierna innebar en lång rad nationella och internationella forskningsprojekt, utmärkelser och engagemang i internationella organisationer.

När EU-kommissionen beslöt att utveckla EU Dual Career Guidelines, var det Natalia Stambulova som representerade Sverige i processen.

– Det var en mycket intressant erfarenhet. Vi var en representant från varje land i en grupp som var väldigt blandad. Där ingick forskare, praktiker, några från de olympiska kommittéerna … Det var komplext, men vi lyckades. År 2012 publicerades riktlinjerna.

2018 blev Sverige första land i Europa att utveckla nationella riktlinjer för elitidrottares dubbla karriärer och Natalia Stambulova var en av de forskare som bidrog till arbetet. Resultatet blev bland annat ett system där högre utbildningsprogram utformas till att passa ihop med en elitkarriär, vid lärosäten som har utsetts till antingen så kallade riksidrottsuniversitet (Högskolan i Halmstad tillsammans med Malmö universitet utgör ett av dem) eller elitidrottsvänliga lärosäten.

– Forskningsresultat är till för att spridas genom publiceringar och därefter implementeras, och den allra högsta nivån av implementering är när forskningen får politiskt inflytande. Dit nådde vi, säger Natalia Stambulova.

Ingen plan för att sluta helt

Som professor emerita gör Natalia Stambulova bara det som hon tycker mest om. Hon fortsätter att skriva artiklar i idrottspsykologi och är biträdande redaktör för de vetenskapliga tidskrifterna Psychology of Sport & Exercise och International Journal of Sport and Exercise Psychology, och gästredaktör för Journal of Sport Psychology in Action

– Det är skönt att vara fri från allt rutinarbete och kunna fortsätta bara för att jag tycker om jobbet och kollegorna. Nu deltar jag i ett fyraårigt nationellt forskningsprojekt i samarbete med Riksidrottsförbundet. I projektet följer forskare från Halmstad elitidrottande studenters upplevelse av en dubbel karriär och utvärderar stödet som ges i Sverige. Jag är stolt över att mina tidigare doktorander Alina Franck, Johan Ekengren och Lukas Linnér framgångsrikt fortsätter att bedriva internationellt erkänd idrottskarriärforskning här vid Högskolan i Halmstad.

Hur och när Natalia Stambulova helt ska sluta forska vet hon inte.

– Åren här i Halmstad har varit de bästa i min karriär och jag har ingen plan just nu för att sluta helt. Jag är inte rädd för pensionen, men som expert på övergångar vet jag att det är bättre att sluta långsamt och stegvis än abrupt.

Text: Lisa Kirsebom
Bild: iStock, Anders Andersson, Hasse Halling