Konstevenemang

Konstpromenader skapar ett fönster till något mer

Helen Fuchs vid Akademin för lärande, humaniora och samhälle, ser vikten av att synliggöra det som ibland ter sig som osynligt för oss.

Vem är du, Helen Fuchs?

– Jag är universitetslektor i konstvetenskap och är konsthistoriker från början. Jag jobbar som chef för avdelningen för samhälle och humaniora, och ser konstpromeanderna som en trevlig möjlighet att få samtala om konsten här på campus. Just det visuella och materiella, och konsten som uttryck, kunskap och kommunikation är jätteviktigt för mig som person och konsthistoriker.

Hur funkar konstpromenaderna?

– De äger rum under en halvtimme under lunchtid så att man både hinner äta och röra sig lite, både fysiskt och mentalt. Promenaderna är tänkta att göra oss medvetna om det som blir nästan osynligt för oss efter tag, nämligen konsten som vi har på campus. Vi får knyta an till det som faktiskt är vår arbetsmiljö här. En promenad med konst och prat för att sedan komma tillbaka till jobbet med nya intryck.

Varför ska man gå på konstpromenad?

– Dagligdags hinner vi inte tänka på allt. Promenaderna är tillfällen att fundera över konsten som en del av vår omgivning. Konsten kan vara underbara och högkvalitativa delar av vår tillvaro, och är ett slags fönster till något annat i vår vardagliga miljö. Ett fönster till det där andra, det som vi kanske inte begriper oss på och som utmanar oss. Det där känner vi väl till i våra akademiska roller och bra konst kan vara sådan.

– I vardagen kan vi strunta i det som inte är lätt tillgängligt för oss, men jag menar att vi behöver även det som inte är så enkelt vid första mötet. Det gäller både konsten och människorna. Det är det jag vill åt, att vi inte bara ska titta förbi. Den ”konstiga” konsten kan vara mer intressant än vi trodde och det kan finnas en parallell till det bland människorna runt om oss också.

De olika konstpromenaderna skiljer sig alltså lite åt?

– Ja, vi ska inte springa runt för att se allt, utan det blir ett urval med olika fokus. Första gången, exempelvis, är det fokus på Olle Bærtling. Han har påbrå från Halmstad, har en hörsal uppkallad efter sig på campus och det finns verk av honom på här. Han är intressant med tanke på hans metod och hans inställning till konsten. Han arbetade närmast som en vetenskapsman och har rönt uppmärksamhet både nationellt och internationellt.

– Olle Bærtlings metod är alltså väldigt spännande, liksom att han är en non-figurativ, abstrakt konstnär. Det fick inte finnas minsta koppling till naturen i hans konst. Han ville vara en del av moderniteten och det moderna samhället.

Text: Kristina Rörström
Bild: Ida Fridvall och Magnus Karlsson