Sök

Lukas Linnér, hälsa och livsstil inriktning idrottspsykologi

Lukas Linnér doktorerar inom hälsa och livsstil inriktning idrottspsykologi vid Högskolan i Halmstad och gillar att det är så kreativt och fritt att vara doktorand.

Man står lutad mot räcke, röd tegelvägg i bakgrunden. Foto.

Lukas Linnér.

Vad forskar du om?

– Min forskning fokuserar på mitt pågående doktorandprojekt med titeln ”Vägen till examen och podiet – en digital stödtjänst för att stötta svenska studentidrottares dubbla karriärer”. I samarbete med Riksidrottsförbundet försöker jag utveckla en digital stödtjänst för att främja optimal karriärutveckling för svenska idrottare som kombinerar elitidrott med högre utbildning. Jag sporras av detta efter att själv ha kombinerat elitidrott med studier som golfspelare på college i USA.

Hur är det att vara doktorand?

– Det är kreativt och fritt. Jag lägger upp mitt arbete självständigt och jag trivs med det ansvar som det innebär. Jag har långsiktiga och övergripande mål som jag bryter ner för att göra en planering på daglig basis.

– Jag tilltalas av att som forskare vara en del av en större helhet. Genom mina insatser bidrar jag till kunskaps- och samhällsutvecklingen, med fokus på att Sveriges idrottare ska kunna utvecklas mot sina mål och må bra längs vägen.

Hur ser en typisk dag ut?

– I min doktorandtjänst har jag 80 procent forskning och 20 procent institutionstjänstgöring, där till exempel undervisning och administrativa uppgifter ingår. Största delen av min dag tillbringar jag framför datorn – jag planerar, läser och författar. Jag lägger också en del tid på undervisning.

Hur är det att undervisa?

– Det är jättekul, och en del jobb. Det är kul att stå i klassrummet, men framför allt är det kul att följa studenterna och deras utveckling. Det händer så mycket från den första terminen till det sista året, de växer och börjar tänka i nya banor. Det är också en del administration kopplad till undervisningen, och den är kanske inte alltid lika rolig.

– Samtidigt kan planering av undervisning ta mycket tid, särskilt innan man har blivit van. Det kan vara en utmaning att få timmarna att räcka till. Det gäller att vara uppmärksam så att det inte går ut över forskningen – som doktorand har man ju en hel del ”tid”, det vill säga kalendern är inte så fullspäckad utan ser tom ut, men det är den inte!

– Undervisningen bidrar till att göra tillvaron mer dynamisk. Ibland känner jag mig också som en lokalkändis, jag har ju haft hundratals studenter under de år som jag har jobbat här och många dyker upp både här och där i olika sammanhang, och kommer då ofta fram och säger hej. Det är en stor styrka med Högskolan i Halmstad, det finns en närhet mellan lärare, forskare och studenter som vi ska vara rädda om.

Har du något tips till nya doktorander?

– Jag ger samma råd som min handledare en gång gav mig: tänk ”good enough”! Du kan jobba med undervisning i all oändlighet för att få den riktigt bra eller ”perfekt”. Men bestäm en tidsaspekt och håll dig till det. Sätt tydliga ramar och undvik att försöka få det perfekt, för det blir det ändå inte, vilket är helt okej. Om det är någon undervisningssituation som du tycker är besvärlig, säg till och prata med kollegor så att du kan få stöd och hjälp.

– Som doktorand beger du dig in i en ny värld, du ska förstå den akademiska miljön och de strukturer och relationer som existerar där. För mig har det varit viktigt att ta del av andra doktoranders berättelser, de som har gjort en längre resa än vad jag än så länge har gjort. De hjälper till att förstå den större helheten. Det betyder också väldigt mycket att befinna sig i en kontext tillsammans med andra doktorander, att kunna prata av sig och dela såväl utmaningar som erfarenheter.

Text och foto: Ida Lövstål

uppdaterad

Kontakt

Dela

Kontakt