Charlotta Winkler, innovationsvetenskap

Hej, Charlotta! Vad forskar du om?

– Jag forskar om beställardriven innovation i byggsektorn. Som teknisk konsult har jag under många år arbetat med hållbara och energieffektiva byggnader och system för energiförsörjning, med särskilt fokus på solcellsanläggningar. Mitt arbete har bestått i att motivera, inspirera och hjälpa fastighetsutvecklare och byggherrar att utreda, ta beslut om och genomföra projekt som gör den bebyggda miljön mer hållbar och som reducerar branschens klimatpåverkan.

– Under åren har jag arbetat med projekt bestående av alltifrån byggnation med passivhusteknik till att handla upp energieffektiva tvättstugor för flerbostadshus. De senaste tio åren har mitt arbetsfokus varit att arbeta med solenergi på flera olika sätt och nivåer, för att bidra till att även vi i Sverige ska komma i närheten av den potential som finns för att generera solel från byggnaders tak och fasader. Det var därifrån min forskningsfråga om hur beställare kan upprätta och driva strategier för implementering av energirelaterade innovationer uppkom.

Hur är det att vara doktorand?

– Det är mycket utvecklande att vara doktorand, mer än vad jag hade förväntat mig. Jag skulle rekommendera en forskarutbildning för alla som vill vidga sina vyer och som har lite ”sittfläsk och pannben”, det vill säga förmågan att arbeta med något länge, och att fortsätta även när det är svårt.

– För mig har doktorandprocessen inneburit ny förståelse för sakers sammanhang och relation till varandra. Det har varit intressant att diskutera och reflektera kring filosofi och livsåskådning i kombination med att prata om tekniska och sociala utmaningar i byggprojekt. Dessa reflektioner har gjort att jag stannat upp och satt mycket som jag arbetat med i nya perspektiv. Jag ser också förklaringar för vissa fenomen i branschen, som jag tidigare inte kunde sätta ord på.

– Utbildningen ger mig även nya insikter och förståelse kring forskning och dess roll för samhällsutveckling generellt.

Hur ser en typisk dag ut?

– Jag planerar mina arbetsdagar själv, vilket passar mig mycket bra. Jag har arbetat mycket hemifrån, men efter pandemin har jag med glädje återvänt till kontoret på Högskolan, där det är trevligt att vara en del av kollegiet igen. Arbetsdagarna har förändrats under doktorandprocessens gång. Vissa faser har varit fyllda med inläsning, andra med intervjuer och datainsamling, många med kurser och föreläsningar och många dagarna är det bara skrivarstuga!

Hur är det att doktorera när man samtidigt är knuten till ett företag?

– Upplägget med att vara industridoktorand har gett värdefull omväxling i arbetsdagarna. Ibland behövs tid för att fundera på en frågeställning och då har det varit bra att koppla in hjärnan på att lösa praktiska detaljer eller arbeta med lite snabbare puckar på mitt arbete på företaget WSP.

– Genom kombinationen arbete och forskning har jag kunnat reflektera mycket kring forskningsresultaten i ett industrisammanhang. Det har gjort att jag tänker mycket på hur min forskning kan ge värde och nytta både under utbildningens gång och framöver.

Hur är det att undervisa?

– Jag har undervisat i viss utsträcknining, vilket gjort att jag funderat på hur jag genom undervisning kan föra vidare resultat från forskningen. Samtal med studenter är utmanande, men nyttigt. De gör att jag reflekterar mycket kring vad mitt budskap är och hur jag ska kommunicera på ett förståeligt sätt, men även hur kunskapen kan ge värde i andra sammanhang.

Har du några råd till nya doktorander?

– Ja, se till att hitta och planera in kurser som passar utbildningen och forskningsområdet för att få bästa förutsättningar för hur de kan användas. Gå kurserna så snart som möjligt, de ger underlag till att utveckla reflektioner, skrivande och forskningsfokus. Lär känna Högskolan som arbetsplats, umgås med andra doktorander och lär känna övriga kollegor!

Text: Emma Swahn
Foto: Ida Fridwall