Professorsporträtt: Han leder biometriforskningen
Hur kan vi använda igenkänning av ögon, ansikten och fingeravtryck inom områden som mobilsäkerhet och gränskontroll samtidigt som vi säkerställer att tekniken följer GDPR? Fernando Alonso-Fernandez, nybliven professor i informationsteknologi vid Högskolan i Halmstad, har forskat om biometri i över två decennier. I sin nya roll fortsätter han att stärka både forskning och utbildning inom ämnet.
”Förhoppningsvis bidrar mitt arbete till att utveckla metoder inom biometri, datorseende och maskininlärning, och sedan kan andra forskare och yrkesverksamma använda resultaten som byggstenar för att skapa tillämpningar med samhällsnytta.”
Fernando Alonso-Fernandez, professor i informationsteknologi
Fernando Alonso-Fernandez huvudsakliga expertis och forskningsområde är biometri och säkerhet. Han har bidragit mycket till utvecklingen av tekniker för att känna igen ögon, fingeravtryck och andra kroppsliga kännetecken. Han har också arbetat med att göra dessa metoder mer tillförlitliga även under svåra förhållanden, till exempel när man använder infrarött ljus i stället för vanligt ljus, tar bilder på långt avstånd eller arbetar med suddiga bilder.
– Jag var den som initierade forskningen kring forensisk handstilsundersökning och iris-igenkänning vid Madrids tekniska universitet, och vid Högskolan i Halmstad var jag först med iris- och ögonforskning. Min forskning har i hög grad bidragit till igenkänning, lokalisering och segmentering av ögon. Den inkluderar även sensorjämförelser, högupplöst rekonstruktion av irisar samt ansiktsspårning, säger Fernando Alonso-Fernandez.
Fernando Alonso-Fernandez ligger också i framkanten när det gäller nyare utmaningar, såsom ansiktsanonymisering och tekniker där ansikten byts ut för att följa GDPR, biometri inom gränskontroll samt användning av biometri kopplat till mobiltelefonsäkerhet.
Fernando Alonso-Fernandez, professor i informationsteknologi.
Hoppas att hans forskning kan användas som byggsten
Fernando Alonso-Fernandez har deltagit i många projekt inom olika sektorer, såsom säkerhet, transport och utbildning inom industri och försvar. Han försöker att anpassa kunskap och forskning till de verkliga behoven hos dessa organisationer. När han får frågan om vilken betydelse hans forskning har haft, svarar han att han gärna vill tro att den har haft en påverkan även om det kanske inte är upp till honom att göra den bedömningen fullt ut.
– Ödmjukhet är nog också en viktig del av att vara professor, säger han skämtsamt, och fortsätter:
– Förhoppningsvis bidrar mitt arbete till att utveckla metoder inom biometri, datorseende och maskininlärning, och sedan kan andra forskare och yrkesverksamma använda resultaten som byggstenar för att skapa tillämpningar med samhällsnytta. Jag hoppas även att mitt arbete förs vidare till studenter och unga forskare som jag undervisar eller handleder, och att de sedan bär med sig detta till både industrin och den akademiska världen. På så sätt mångdubblas den effekt som min forskning har långt bortom en enskild kurs eller projekt.
Hamnade inom forskning nästan av en slump
Det var nästan av en slump som Fernando Alonso-Fernandez blev forskare. Som tonåring ville han bli stridspilot, en dröm som fick ett abrupt slut när han fick sina första glasögon. Men han gav inte upp och efter att ha avslutat sina ingenjörsstudier i början av 2000-talet med en uppsats som handlade om att känna igen flygplan från videoinspelningar försökte han att hitta ett jobb inom flygindustrin.
– Konkurrensen på arbetsmarknaden i Spanien, där jag bodde då, var dock väldigt tuff på den tiden. Tack vare en lockande annons om en doktorandtjänst inom bildanalys för biometrisäkerhet kom jag i kontakt med forskning. Resten är historia, som man brukar säga, säger Fernando Alonso-Fernandez.
År 2008 disputerade Fernando Alonso-Fernandez i telekommunikationsteknik vid Madrids tekniska universitet på en avhandling om hur kvaliteten på fingeravtryck, ansiktsskanning och annan biometri påverkar säkra inloggningar. Sin doktorandtid tillbringade han dock inte enbart i Spanien.
– I min doktorandtjänst fanns medel avsatta för att tillbringa tid utomlands, och tack vare det kunde jag studera i Frankrike, Storbritannien och Italien. Det hade en avgörande påverkan på mitt liv – utan den typen av internationella upplevelser skulle jag troligtvis inte vara här i Halmstad i dag. Jag vill varmt rekommendera forskare, särskilt juniora, att försöka få den möjligheten åtminstone en gång.
Efter några år som postdoktor i Madrid fick Fernando Alonso-Fernandez medel från EU och Vetenskapsrådet för att komma till Högskolan i Halmstad under ledning av professor Josef Bigun, en välkänd biometriexpert.
– Jag fick flera prestigefyllda stipendier som gjorde det möjligt för mig att utveckla självständiga forskningsspår och få erkännande som expert inom biometri, säger Fernando Alonso-Fernandez.
Inte bara föreläsningar eller forskning
Nu, nästan två decennier senare, har Fernando Alonso-Fernandez blivit professor – och han säger att han så klart inte skulle ha blivit kvar i forskarrollen så länge om det bara hade handlat om slumpen. Han är inte bara intresserad av sitt eget forskningsområde, utan även av forskning och den akademiska miljön i stort.
– Jag uppskattar verkligen kontakten med studenter och unga forskare. För varje ny studentkull, doktorand och postdoktor slås jag av deras entusiasm och ”allt är möjligt”-attityd. En annan viktig aspekt är det intellektuella utbytet och möjligheten att utforska, lära och bidra med nya idéer som professorsrollen innebär. Inom forskning har man chansen att aldrig sluta lära sig.
Forskning är en viktig del av att vara professor, men vad värdesätter Fernando Alonso-Fernandez mer med sin nya titel?
– En lite oväntad aspekt av att bli professor är att människor plötsligt vänder sig till en för råd, inte bara om forskning, utan också om många andra saker som kommer med den ställning och erfarenhet som rollen innebär. Det fick mig att stanna upp och tänka ”Oj, jag har hållit på med det här i över tjugo år!”. För mig handlar professorsrollen inte bara om att föreläsa eller forska utan även om mentorskapet. Jag vill inspirera och finnas där för studenter och kollegor på deras resor, avslutar Fernando Alonso-Fernandez.
Text: Emma Swahn
Bild: Dan Bergmark och iStock
Om Fernando Alonso-Fernandez
Fernando Alonso-Fernandez tog sin masterexamen i telekommunikationsteknik vid Madrids tekniska universitet i Spanien år 2003. Efter det tillbringade han några månader som praktikant vid olika företag innan han påbörjade sina doktorandstudier år 2004.
År 2008 disputerade Fernando Alonso-Fernandez i telekommunikationsteknik vid Madrids tekniska universitet på avhandlingen ”Biometric Sample Quality and its Application to Multimodal Authentication Systems”. Han tilldelades både ”Bästa doktorsavhandling inom informations- och kommunikationsteknik inom bankväsendet”, av Spanska Ingenjörskammaren för telekommunikation (COIT) i maj 2010, och ”Utmärkelse för framstående doktorsavhandling” av Madrids tekniska universitet i februari 2011.
Efter disputationen tillbringade Fernando Alonso-Fernandez två år som postdoktor vid Institutionen för informatik vid Universidad Autónoma de Madrid i Spanien. År 2010 fick han två prestigefyllda postdoktorala stipendier, ett från EU (Marie Curie-stipendiet för intraeuropeisk forskning) och ett från Vetenskapsrådet, för att börja på Högskolan i Halmstad. Han var den första och enda mottagaren av ett Marie Curie-stipendium vid Högskolan i Halmstad.
År 2013 tog Fernando Alonso-Fernandez emot ett stipendium från Vetenskapsrådet för juniora forskare, vilket ledde till en anställning som universitetslektor vid Högskolan i Halmstad år 2017. Han blev docent år 2018. Fernando Alonso-Fernandez är sedan 2019 gästprofessor vid Universitat de les Illes Balears i Spanien.
År 2025 utsågs Fernando Alonso-Fernandez till professor i informationsteknologi vid Högskolan i Halmstad.
