Den här sidan är utskriven från Högskolan i Halmstads webbplats (www.hh.se). Texten uppdaterades senast den 2017-11-28. Besök webbplatsen om du vill vara säker på att läsa den senaste versionen.

Jeaneth Johansson

Professor i företagsekonomi med inriktning redovisning och finansiell bedömning vid Akademin för ekonomi, teknik och naturvetenskap. Utnämnd 2017.

Som ung ville Jeaneth Johansson absolut inte bli ekonom. Ekonomi var tråkigt. Men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig? I dag är hon professor vid Luleå tekniska universitet och vid Högskolan i Halmstad. Ämnena stavas redovisning, ekonomistyrning och finansiering.

– Jag drivs av lusten att få träffa nya människor och lösa problem. Detta är verkligen världens roligaste jobb, inte minst att genom doktoranderna få komma in i nya sammanhang och lära sig nya saker.

Jeaneth Johansson befinner sig i en spännande period i livet. I maj i år utsågs hon till professor i företagsekonomi med inriktning redovisning och finansiell bedömning vid Högskolan i Halmstad. Även om hon har jobbat på lärosätet i omgångar tidigare, är uppdraget och miljöerna nya.

– Arbetet just nu handlar om att hitta ytor för samarbete, att sätta sig in i forskningsmiljön och hur den kan utvecklas. Ämnena är väldigt undervisningstunga och därför hamnar forskningsmiljön lätt på efterkälke. Det hoppas jag kunna göra något åt, säger Jeaneth Johansson.

Inte intresserad av ekonomi från början

Att jobba med ekonomi var från början inget för Jeaneth Johansson, det visste hon säkert. Hur kommer det sig då att hon i dag är professor på två ställen? Utöver uppdraget i Halmstad är hon även professor i redovisning och styrning vid Luleå tekniska universitet.

– Jag visste vad jag inte ville bli, men inte vad jag ville bli. Därför valde jag först att studera på samhällsvetarlinjen vid Göteborgs universitet. Där kunde man välja allt man ville. Sedan blev det trots allt så att jag började läsa en ekonomikurs och upptäckte att ”oj, det här var ju jättekul!”. Jag hade alltid trott att ekonomi skulle vara tråkigt.

Efter grundutbildningen fick Jeaneth Johansson en traineetjänst på tjänsteföretaget ISS, där hon fick prova på olika ledande positioner. Men när en professor uppmanade henne att i stället flytta tillbaka till Luleå och börja forska, var hon inte svårövertalad. Med en mamma som jobbade på universitet och en svåger som forskade på Chalmers hade den akademiska världen aldrig varit henne främmande.

– Vid den här tiden, runt 1995, gjordes en satsning på att få fler kvinnor att bli doktorer och docenter. Jag kom med i projektet och fick min doktorandutbildning finansierad av en forskarskola de första åren. På sätt och vis kan man säga att jag halkade in i den akademiska världen på ett bananskal.

Aktierådgivarna under lupp

Privat hade Jeaneth Johansson sysslat en del med aktier och blivit nyfiken på aktierådgivarnas roll – vad byggde de alla sina råd på? Det här var något hon fick möjlighet att gräva djupare i som doktorand.

– Min avhandling kom att handla om finansanalytiker och deras bedömningsprocesser. Hur de får information om aktier i sina beslutsprocesser och hur deras relationer med de börsnoterade företagen ser ut.

Finansiell bedömning är något som Jeaneth Johansson har fortsatt att forska om. Framför allt har hon tittat på riskkapitalbolag och offentliga finansiärer – vad och hur bedömer de när de ska finansiera innovationer i små och medelstora företag?

– Samtidigt har jag också utvecklat ett andra spår i min forskning, som fokuserar på utveckling av affärsmodeller. Där har jag jobbat mycket i olika EU-projekt och fokus har varit digitalisering, nya affärsmodeller och hur man gör för att genom innovativ teknik utveckla nya tjänster och produkter som kan säljas på marknaden.

Män och kvinnor bedöms olika

Genom att jobba nära företag och myndigheter – policypåverkande organisationer – menar Jeaneth Johansson att hon med sin forskning har kunnat påverka och förändra.

I sitt arbete har hon bland annat avslöjat skillnader i hur offentliga finansiärer agerar genusmässigt i sina finansiella bedömningar, att medel fördelas olika till män och kvinnor.

– Jag har gjort flera studier på det området och den senaste publicerades faktiskt i Harvard Business Review. Den tydligaste studien var en där varken finansiärer eller vi själva från början visste att det var just genus vi tittade på. Vi satt med vid finansiärernas besluts- och bedömningsmöten. Första och andra gången tänkte vi inte på det, det var bra stämning. Men efter ett tag började vi känna att det var något konstigt, vi kunde bara inte ta på det. När vi sedan granskade flera hundra sidor utskrifter såg vi väldigt tydliga skillnader i språket som användes mot män respektive mot kvinnor.

Studien visade att när finansiärerna pratade om kvinnor var 70 procent negativt – för männen var 70 procent tvärtemot positivt.

– Det handlar om olika strukturer i språket, om stereotypa värderingar. Om kvinnor pratades det positivt om det som var generellt, men inte om det affärsdrivande. När man pratade med män förstärkte man ofta med superlativ. Genom att tydliggöra det här mönstret tror jag att vi har bidragit till förändringar, inte minst bland finansiärerna som deltog.

”Det handlar om människor”

Jeaneth Johansson har varit den akademiska miljön trogen genom i stort sett hela karriären men driver också ett eget företag där hon gör olika utredningar och lägger upp ekonomistrategier åt företag. Just nu skriver hon också en bok om digitalisering i revisionsbranschen och i framtiden skulle hon gärna ta styrelseuppdrag.

Hon menar att hennes forskning i grund och botten handlar om människor – att lära sig förstå hur de agerar i olika situationer.

– För att förstå vilka konsekvenser som finansiella bedömningar kan få måste man först förstå hur människor reagerar, vilka psykologiska incitament och sociala sammanhang som ligger till grund för deras beslut och agerande.

Enligt Jeaneth Johansson har yrkeslivet inte förändrats nämnvärt sedan hon utsågs till professor.

– Det dagliga arbetet är egentligen detsamma. Som forskare ska man driva en verksamhet, bygga miljöer och dra in pengar. Men jag har kommit in i andra sammanhang och har fått en legitimitet som jag inte hade tidigare, säger hon.

I dag står hon med ena benet i Luleå, det andra i Halmstad.

– Efter alla år i Göteborg känner jag en dragning och längtan till västkusten. På så vis passar det här uppdraget mig perfekt.

Text: HANNA JOHANSSON

Bild: DAN BERGMARK

Jeaneth Johansson föddes 1968 i Luleå. Hon studerade samhälls­vetar­linjen vid Göteborgs universitet och jobbade därefter på ledande och operativa positioner som trainee inom tjänsteföretaget ISS Facility Service. Ett par år senare började hon forska inom redovisning och finansiering vid (dåvarande) Luleå tekniska högskola där hon doktorerade 2004 med avhandlingen ”Recommendation Changes in Walls of Glass. Perceived Roles and Relative Importance of Direct Contacts”. 2011 blev hon docent och har därefter fortsatt att forska inom finansiell bedömning, resurshantering och affärsmodeller, främst inom tillväxt och innovation. Våren 2017 utsågs hon till professor i redovisning och finansiell bedömning vid Högskolan i Halmstad. Hon delar i dag sin tid mellan Högskolan i Halmstad och Luleå tekniska universitet där hon sedan tidigare är professor i redovisning och styrning.

Sidan uppdaterad 2017-11-28